Varför får man inte prata om övervikt och fetma?
Japp, detta har sin grund i en FB-tråd, som så mycket annat. En diskussion på fejjan är ju den perfekta platsen för att feltolka och missförstå vad andra säger. Så inte förvånande att det blev så just när det gäller ett så känsligt ämne som kroppsvikt.
Någon skrev om ett program där det diskuterades att vissa överviktiga kan ha fel någonstans i hjärnan (minns inte vart) och jag skrev att det ju är jättebra att det forskas och att folk kan få hjälp. Följt av att jag tror att det också måste tittas mer överlag på hur maten (eller "maten" kanske vore mer passande) som är tillgänglig, och hur våra vanor samt bantningshysterin/industrin påverkar. Det är nog ingen tillfällighet att ju mer det bantas, desto större blir vi. Det finns ju mängder med olika dieter, processad mat, portionerna är dubbelt så stora på restauranger mot hur det var för 50 år sedan. Så naturligtvis ska de som har fysiska problem som t ex tar bort mättnadskänslorna eller har hormonsjukdomar som sänker kroppens energibehov, få den hjälp som behövs istället för att bli örfilade till skam. Men (ja tyvärr, här kommer ett men) vi måste ändå kunna se på helheten och vad som händer i samhället utan att det ska behövas ses som fat shaming. Någon då kanske säger att sådant endast är intressant om man arbetar med ämnet, såsom dietister eller forskare, men jag håller inte med. För mig är det extremt intressant och en del av nyckeln till att förstå mitt egna ätande och beteende.
Det finns de som blir/är tjocka för att de äter för mycket för att de gillar mat. Det finns de som blir tjocka för att de har hormonella sjukdomar som gör att de äter normalt men att det ändå är för mycket för kroppen just då i energi. Det finns de (vi) som äter våra känslor. Det finns de som inte har mättnadskänslor. Inget av dessa är fult eller gör oss till mindre värda människor. Det är inte fult att äta. Oavsett hur mycket eller lite man äter. Jag personligen tycker att det är en del av en taskig attityd mot folk inte få försöka analysera och prata om det. Mat, våra vanor och kroppar blir till ett tabu istället. Jag måste snacka om hur jag missbrukar mat, för det är detta som gjort mig tjock, det är detta jag behöver bearbeta och jag vet att det finns andra därute som är som jag. Jag har skitdåliga vanor ur hälsosynpunkt och det står jag för. Jag är inte en sämre person för det, även fast just detta har tagit tid för mig att inse. Det är ju bara något jag gör, inte något jag ÄR. Jag tror att man gör oss lite av en björntjänst genom att plocka ur mat och den egna delen av det hela ur ekvationen. Jag vill inte säga "personligt ansvar" för det låter som om man syndar eller gör något riktigt hemskt, men den egna handlingen liksom, oavsett orsak bakom, såsom sjukdom, känslomässigt ätande osv.
Jag får finurla vidare på detta då jag har rätt spridda tankar just nu, men så funderar jag såhär långt. Jag tycker inte riktigt att man borde se det som en konstig tillfällighet att ju mer hysteriska vi blivit kring bantning och kroppsvikt (hörde att medelkvinnan bantar typ 40 ggr under sitt liv!), ju större och onyttigare portionerna och matvanorna blivit, ju mer lättillgänglig "plastmat" (lol) är, ju större blir vi. Den moderna människan har aldrig köpt så många bantningsprodukter, så mycket lågkalorimat, men har samtidigt aldrig varit större än nu. Jag tror inte att det beror 100% på hormoner eller sjukdomar, även om det (som jag sagt innan) såklart är verklighet för en del. Jag har svårt att se den ökande vikten och de ändrade matvanorna som en ren tillfällighet liksom att de i princip går hand i hand. Jag önskar att det vore mer okej att snacka om, för samhället i stort. Jag må vara dum i korken, men jag förstår inte hur det är fat shaming.
Vill även tillägga med bestämdast möjliga ton att det INTE är okej att påpeka för andra individer hur de äter. Det är inte ens problem på något sätt om man inte blir tillfrågad eller om man inte är närstående som märker att någon håller på att utveckla ätstörningar eller liknande. Men att sätta upp pekfingret i ett barns ansikte och säga att hon inte får äta salt eller kakor för att det kommer att göra henne tjock, det är F-N inte okej någonstans. Bara för att förtydliga.
Nä ni. Nu är det dags för middag här. Gått bra idag med Lean Habits och jag lyckades få tummen ur och träna, faktiskt. Inte långt pass men alldeles lagom. :) God kväller!