De som vill trycka ner andra..
Jag läste ett kanonbra inlägg på Stilbloggen {länk} som fick mig att vilja skriva ner ett par rader om detta med att trycka ner andra, just ofta tjejer/kvinnor sinsemellan. Det är ju lite relaterat ändå till det här med att köra sin grej och att alla ska få göra just det utan att behöva känna:
Gissa vad mitt smeknamn var på gymnasiet? Bitchen. Japp, subban hette jag. Jag kallades detta av folk som inte ens kände mig, som inte ens pratat med mig. Tjejer, såklart. Alltid tjejer. Killarna hade jag inga problem med. Jag var den där tjejen som *alltid* klädde upp mig till tänderna och gick ut i full glamsminkning även om det bara var för en halv skoldag, och då är man ju en bitch, om man diggar sin stil och inte skäms lite sådär över sig själv. Man ska veta sin plats i mellanmjölkens land. Eller bli nertrampad tills man gör det. Jag tror förresten att den perioden av mitt liv var en följd av att ha blivit retad som mellanstadiebarn, för jag var "tjock" hette det. Det får man ju inte heller vara, så mina tonår spenderade jag mycket tid och kraft på att bli godkänd så att säga. Sorglig historia som slutade med att hur man än gör så är inte alla nöjda, och tummar man på sin egen självbild och egna värderingar så sviker man sig själv. Då spelar det ingen roll hur omtyckt man är, man vill ända bara ha mer bekräftelse, till och med på farliga sätt.
Anyways..
Andra saker jag hört om mitt utseende: "-Du är för lång för att ha på sig såna klackar, när ska du komma ner till oss andra här på jorden?!", "-Du är för lång för att ha på dig en kort jacka, det passar inte", "-Din panna är för hög för att ha sån frisyr!" och så vidare i all oändlighet.
Men tillbaka då till att just vi kvinnor är så bedrövligt duktiga på att göra ner varandra så fort tillfälle bjuds. Varför är det så? Är det något instintivt i reptilhjärnan som gör att vi vill smula sönder våra "konkurrenter"? Eller kan det ha med ens egen (brist på) sjysst självkänsla att göra? Jag vet inte, jag är bara trött på det. Jag är trött på att jag sätter gränser för mig själv utifrån hur JAG tror att andra ska tycka att jag ser ut. Jag har ju fått lära mig att som lång med långa ben så har man inte klackar, och OMG man har INTE klackar med kort topp/jacka. Då är det nästan freak-varning på en. Hur kan man vilja framhäva att man är en jätteamazon? Det är ju ändå en "defekt" som man borde försöka dölja med längre koftor och platta skor.
Jag har dessutom inte turban som jag egentligen gillar för vafasiken, dubbelhakorna! Såna får man ju inte ha!
Så, jag är trött på andras påpekande om ens utseende och ens stil, men jag är precis lika trött på att det sitter i ryggmärgen att man *ska* se ut på ett visst sätt och försöka ta sig dit med alla medel. Att man liksom själv är med på det hela. Skäms över sig själv eller låter bli att köpa ett plagg man vill ha, hello svart bikerjacka i fejkmocka, för att den är ju kort, och långa kvinnor skall icke hava korta jackor. SUCK.
Jag vet inte jag. Mest ett rörigt och frustrerat inlägg här, men som en som är utanför normen på alla sätt och vis (och får det påpekat jämt och ständigt) så behövs det gnällas lite ibland.
